Vasikkavuoma

Vasikkavuoma är en av norra Europas största sammanhängande slåttermyr. Ytan är på ca 250 hektar och under sin storhetstid fanns där ca 350 lador. För närvarande finns det ett 70- tal lador kvar. Namnet Vasikkavuoma härstammar troligen från det lapska ordet Wasckjåck.

Eftersom den 250 hektar stora myren var en ”kornbod” på grund av sin riklighet på sjöfräken var den en stor tillgång för gårdarna i närheten . Vid laga skifte 1880- talet stod det enstaka lador ute på myren. Före denna tidpunkt hässjade man höet och lätt det stå ute hela året tills det var dags att transportera hem fräkenet. Enligt hörsägner var det renägarna som efter laga skiftet bekostade tillkomsten av lador genom att sänka virket till brukarna så att dom kunde uppföra ladorna. Brukarna (bönderna) hamnade i dispyt med renägarna på grund av att höet stod ute hela året så att renarna kom åt att äta från hässjorna innan bönderna hann köra hem höet därav beslöt renägarna att hjälpa till med uppbyggande av ladorna.

Det öppna myrlandskapet på Vasikkavuoma ger ett rikt fågel och växtliv. I myrens mitt där det är som våtast, växer sjöfräken, strängstarr och vattenklöver. Totalt växer det ca 50 olika arter på myren som bildar ett ”växtsamhälle” som är typiskt för en rik slåttermyr och som blir alltmer sälsynt. Några exempel på växter är Kärrspiran, Slåtterblomma, Sprängört, Myrbräckan, Tätört och Silkeshår. Flera arter av orkidéer växer på myren bl.a. den sällsynta Lappnyckeln.

På våren kommer det ett stort antal flyttfåglar som på sin flygning norrut till sin häckningsplatser stannar för att vila sig. Under våren hör man tranornas sång över hela byn som annonserar sommarens ankomst om än den verkar vara långt borta. Under flera år har ett par tranor häckat ute på myren. Storspoven samt en stor del av dom övriga vadarfåglarna häckar på myren vilket gör att den under sommarmånader är en barnkammare för ett flertal av fågelarter som annars skulle dö ut. Källa: Heart of Lapland

Laestadiuspörtet/Museum

Laestadiuspörtet består egentligen av två olika byggnader. Den ena delen av pörtet flyttades till Pajala från dåvarande kyrkplatsen i Kengis på 1850-talet.

Laestadiuspörtet blev bostad för Pajalas första kyrkoherde, folkväckaren, nykterhetskämpen, botanikern och vetenskapsmannen Lars Levi Laestadius. Han bodde där från 1849 till sin död 1861, blott 61 år gammal.

Han dog i denna gamla prästgård i kammaren liggandes på en björnfäll på golvet. Laestadiuspörtet användes i många år efter hans död som arrendatorbostad och användes under andra världskriget som militärförläggning.
Källa: Heart of Lapland

Världens största solur

Världens största solur finns numera i Tornedalen, norr om polcirkeln. Det är Guinness rekordbok som satt Pajala på kartan med sitt solur i form av ett runt torg. Soluret i Pajala håller med sina 38,33 m i diameter världsrekord enligt Guinness rekordbok. Det tidigare rekordet hölls av Disney World i Orlando, Florida med 37,18 m. Soluret i Pajala invigdes av arbetsmarknadsminister Margareta Winberg i juli 1996.

Torget i Pajala erbjöd med sin storlek och höjdläge förutsättningar för ett solur som en hyllning till midnattsolen. Inspiration har arkitekten Mats Winsa hämtat från torget i Siena och astronomiska mätinstrument likt skulpturer i park från 1700-talets Indien. Givetvis var det en utmaning att utmana den världskände japanske arkitekten Arata Isozakis tidigare rekord från 1991.

Soluret fångar solens rörelse genom att låta mittstolpens skugglinje falla mot de omgivande stolparnas timindelning. Solurets mittstolpe pekar likt "jordpålen" mot polstjärnan som enligt den finsk-urgiska mytologin håller upp himlavalvet, vilket hänvisar till traktens finska rötter. Det i torgytan inlagda "solhjulet", ett kryss i en cirkel, är en kalender. Vatten springer ut i de fyra huvudriktningarna vilket samlas i den centrala vattendammen som tillhör barnen.
Källa: Pajala Kommun